Vi hade kräftskiva häromdagen (precis på rätt sida augusti, tur). Normalt sett så äter jag kräftor en gång per år och är sedan så trött på smaken att det räcker till nästa kräftskiva tolv månader senare. Men jag fick mersmak den här gången! Fast. Nästa gång ska jag koka egen lag. Det smakar liksom inte som när mormor kokade våra egenfiskade kräftor (ingen överraskning där).
Kräftmånarna har fått sitt ljus från vår gamla Minut taklampa från Ikea. Där har vi en lampa som varit med om ett och annat! Först var den klädd i glasburkar. Sedan fick den originallampskärmarna, fast med egna dekorationer. Och sedan tillbaka till glasburkar, klädda i silkespapper. Till kräftskivan tog jag bort burkarna helt och hållet (jag var ganska trött på dem så det passade ju bra) och stoppade in lamporna i kräftmånarna. Sladdarna tejpade jag upp i taket så att månarna hängde på samma höjd. Och så lite crepepapperband. Bröllopsvärdigt, om jag får säga det själv.
För att täcka över fotoväggen tillfälligt rev jag ut sidor från en gammal loppisbok (Midnight's Children av Salman Rushdie, förlåt herr Rushdie för att jag skändade din bok) och fäste med tejp. Och bordet dukades med stora glasburkar till kräftorna, dill och egenplockade vallmoblommor, två tallrikar var och en skalskål, plus en liten skål med citronvatten att tvätta fingrarna i. Och kökshanddukar som servetter för man blir ju så otroligt kladdig. Det funkade! Har aldrig varit MINDRE kladdig under ätandet av 900 gram kräftor.
